baginboxbibbi

Kom på att jag häromdagen drabbades av akut trötthet på vägen hem från jobbet. Jag satt och klippte med ögonen men kände att jag borde fixa dom sista 10 minutrarna innan jag var hemma. Jag satt och stirrade håglöst med underläppen i knät och tittade ut över Järntoget, sedan tog filmen slut och jag vaknade upp ett flertal hållplatser från den ordinarie. Med ett ryck satte jag mig rak i kroppen och försökte utvärdera var fasen jag kunde befinna mig, jag lyckades fixera blicken och kom på var jag var, långt hemmifrån.
Bara att plocka fram viljan och traska hem, ingen motvind eller regn som motarbetade mig ännu mer. Pratade med mamma senare på kvällen, hon rekomenderade att alltid ha en flaska saft till hands, känns bara lite muppigt att 31år gammal ha med sig saft i en väska för att slippa somna på lokaltrafiken.