baginboxbibbi

Vilken tråkig dag med regn från alla möjliga och helt oväntat även från omöjliga håll. Dock var det uppehåll när jag var inne och vallade Jimmy i stan och även när jag var inne och handlade. Jag brukar alltid trycka ner matvarorna i plastkasse men den här gången handlade jag mycket och lade inte till regnet som en negativ faktor för pappåses hållbarhet så, när jag kom ut och det återigen kom vatten från en massa konstiga vinklar fann jag inget annat råd än att skydda pappåse-fan med hela min kropp.

Tillslut kom jag hem med påsen i halvt upplöst tillstånd, av innehållet tillverkade jag en Polsk nationalrätt som heter Köttfärsåski med spaggetski. Har tänkt på att lägg av med ketchup så nu mera tillverkar jag min egen tomatskisåski. Hörde att i Sverige äts det mest ketchup i världen, per person, jag ska inte dra mitt strå till den stacken.

Imorgon är det den stora dagen då jag under pompa och ståt, hoppas jag, kommer göra återinträde som pengakalven.

Då är det tid att lägga den lediga delen av sommaren 2009 bakom sig. Summeringen blir som alla andras sommar, rent vädermässigt, inte speciellt mycket sol men desto mer har den sol som varit framme uppskattats. Tycker att jag lyckats kanske bra med att inte göra för mycket, har hela tiden legat lite i underkant men precis så ska väl en sommar vara. Som dom gamla grekerna sa "sol är inte allt men allt är sol".

I fredags anlände jag hem och drogs direkt ut i ett försenat födelsedagsfirande som startade hemma hos Jimmy. Innan allt startade skulle vi till "Bolaget", vi tog en låda Hof, ställde lådan vid sidan av bandet och ställde Whiskeyflaskan och en Hof på bandet. Kassörskan knappar in och jag betalar 310 kr, när vi kommer ut funderar lite över att priset kommer vi fram till att hon missat att slå in 23 st öl, Tack för det Systembolaget!

Av någon anledning brukar kläderna åka av på förfesten, det är något speciellt med män som gör saker tillsammans. Här varnar jag för starka bilder..






Zandro och Pär sjunger lite låtar.



Jag dansade in kvällens garderobsavgift.



Ölen och JD:n är slut, dags för vidare färd till Champangen i stan Jimmy?


Lördagens begivenhet var Finnkampen, där Andreas fått tag på friplåtar undet tak, vilket skulle komma att visa sig vara på gränsen till nödvändigt. Innan friidrotten började hann vi med att kolla efter jeans till mig. För att han något att matcha mina populära glasögon med, riktades blickarna mot ett par svarta från Acne. Som efter lite testande slutligen blev köpta, bara att börja använda svarta även utanför jobbet.



Ikväll kl 19.30 kommer jag befinna mig på Ullevi för att heja fram mitt kära Blåvitt.

Jag har hamnat i en jobbig sits, kan inte bestämma mig för om jag är nöjd med mina nya glasögon. Allt kändes så bra i butiken och till och med när jag hämtade dom innan jag åkte till Lidköping, men första kvällen med dom kändes inte bra.

Så jag rusade upp på morgonen och förevigade glasögonen och mitt morgonhumör för att kunna få ett utlåtande.



Lite feedback på modellen, tack.

Det är något speciellt med att vara här i sommarstugan, jag sover som en liten gris. Länge på morgonen, efter middagen och hade jag bara kunnat med hade jag nog sovit lite till. En annan sak som slår mig är att jag förstår varför jag bor i en stad, på landet finns det ju en jäkla massa myggor.
Jag välkomnades med att efter redan 20 minuter ha myggbett på hela underbenen, extra jobbigt att dom är så små att man inte får den vanliga förvarningen om att någon vill äta på en.
Har varit ute och sprungit i stormen också, en klassisk Klackaredsbäcken runt, 50.30 på, enligt pappa, 12km får ses som ok för en man i mina år. När man springer i sin ensamhet med vinden tjutande i öronen har man både tid och lust att titta sig omkring. Jag hittade den här lilla kompisen på vägen...









Ingen jätte men en riktig huggorm, sådana kryllar det, inte synbart av, i Göteborg.

I lördags tågade jag och Tobbe upp till Stockholm för att känna lite på storstan, vi var ute och hade lattjolajban ganska länge, tror klockan tickade upp till kl 03 innan vi åkte tillbaka till lägenheten vi var stationerade i. Söndagstunnelbana till Centralen för transport till Sales Academy, mat, champange, relaxavdelning, prisutdelningar och allmänt party senare var det läggdax. Bara ett fåtal timmar senare var det tydligen hemfärd, bussen mot västkusten gick tydligen redan 07.00 vilket jag missade. Har man, som jag, ändå inget att passa funkar det ju att åka lite senare, i detta fall klockan tre.

När vi släpptes av i Borås visade det sig att bussen inte skulle gå förrän en timme senare, inte mycket att göra, Borås Resecentrum en måndagskväll är inte så pjåkigt. När Johan och jag satt där på bänken och väntade kom det en tjej fram och ville låna Johans tändare. Hon började prata och vi lyssnade, hon hade åkt från Vänersborg via Borås för att gå på någon måndagsklubb i Göteborg.
Har man tråkigt får man göra det roligt, vi skojade lite med henne om att bussen var inställd idag, hon undrade varför vi svarade att bensinen var slut på alla bensinmackar, döm om vår förvåning när hon utan att blinka tror på det men lovar oss att det inte blir några problem, hon ska fixa både sig själv och oss till Göteborg.

Precis då rullar det in en charterbuss med pensionärer och hon springer bort till bussen, efter någon minut ropar hon "killar kom, jag har fixat resa". Något tveksamma går vi bort dit och det visar sig att bussen ska vidare i Gbg och vi kan åka med. Där dunsar vi in bland Ålands-resande halvsovande pensionärer.

Maria eller Marie som tjejen hette, beättade att en av hennes drömmar var att göra en tatuering, en av damerna snappar upp detta och reagerar starkt på hennes dröm, inte snyggt, farligt osv. När hon frågar oss vad vi tycker tar vi från tårna och säger att vi avskyr det och att vi är med i en förening som verkar för att förbjuda tatueringar och att vi vill att det ska vara straffbart och till och med tycker att det borde jämställas med nakotikabrott, och att det dör folk varje år pga tatueringar, enligt statistik fler än i trafiken, damen nickar instämmande, vänder sig till Maria/Marie och säger -"där hör du hur det ligger till".
Maria/Marie står på sig och är beredd att ta sitt straff för att uppnå sin dröm.

Jag hopppas, hoppas, hoppas att dom drev lika mycket med oss som vi med dom, för annars kan jag inte begripa hur dom två kan klara sig i livet. Vi hade ju kunnat lura i dom att vi skulle vidare till månen efter Göteborg. Kanske var vi lite elaka men det är svårt att stoppa när stenen rullar.

En hård dag på stranden igår när jag med sällskap började med att besöka klassiska Hovåsbadet. Det blåste så man fick hålla i tillhörigheterna, trots det myckna blåsandet var jag inte blyg att tant-vandra i vattnet för att avsluta med säkert 10-11 simtag. Vattnet var inte så fruktat kallt, enligt den mycket tillförlitliga skylten vid badet uppgavs icke mindre än 18 grader Celsius.



EFTER badet går det ju bra att se tuff ut, innan var det....ja lika surt ungefär.

Som om dagen inte var tillräckligt bra redan där fick jag ett icke genomtänkt ryck och begav mig ut i värmen och sprang 50 minuter, redan efter en kvart hängde tungan ut ur mungipan likt en liten Paris Hilton hund som jagas i öknen. När klockan hade tickat upp på 35 minuter kände jag att döden trots allt kanske inte är ett så dåligt alternativ. Sista kvarten kändes bäst, viljet i detta sammanhang inte säger så mycket men ett fall framåt i allafall.
Senare på kvällen hade Andreas "Grillarn-fast-det-kanske-blir-mest-dicka" Hansson låtit sin berömda djungeltrumma ljuda och kalla till, just en grillfest.
Då jag slitit stig och asfalt tidigare kände jag att en belöning i form av 3 öl var på sin plats, dessutom innehåller inte köttfärs så mycket B-vitamin så den källan fick fyllas på.

Några timmar senare visste min redighet inga som helst gränser när jag hoppade upp en handfull minuter innan åtta för att ställa mig i köket och tillverka scones. När jag ändå hade brödet i ugnen passade jag på att diska, att diska tog så mycket av min uppmärksamhet att jag glömde sconesisarna i ugnen vilket gav dom en väldigt oanjenäm färg. Spela roll när frukosten tangerar GI och är självtillverkad.
Jag kröp upp i min, för stora rumpor, något trånga soffa och smällde på min nya budget-skryt-TV för att matas med Usain Bolts 100 och 200 meters lopp under ett par timmar men friidrottens diskreminering är total. Herrarnas mycket spännande 50000meters gångtävling visades inte av oklara omständigheter, där satt jag snuvad vid näsan med min frukost, lite av glansen försvann där och då. Bara att ta nya tag, snat kommer nog ett fylligt reportage om Bolts toalett-vanor innan ett 200 meters lopp.



Så prydligt, aldrig glömma den nyttiga gurkan.

Idag fick jag ett meddelande där det stod i stil med att "Har sett lite avslöjande bilder av dig på nätet, googla, kanske borde du anmäla det.." Direkt börjar det rulla runt lite i huvudet.
1. Vem googlar mig plus bilder.
2. Vem skulle ha tagit bilder på mig.
3. Vem gör sig mödan att lägga upp dessa eventuella bilder.
4. Varför skulle någon göra det.
5. Varför kommer jag i så fall inte ihåg detta.
6. Undrar om det är bra bilder.
7. Hoppas att mamma inte sett dom.

När jag kom på mig själv att blivit lurad, när man skrollade nedåt stod det "läs alltid hela sms:et", ville jag ju inte undanhålla detta för mina kära vänner. Dom jag kunde tänka mig ha lite mörkt förflutet skickade jag samma sms till. Jäklar vad det bröt ut panik runtom i telefoner, en del ringde väldigt fort, en del skickade upprepade sms tillbaka.
Jag tänker såhär, tror man för gott om sig sjläv när man går på att det finns bilder ute på internet, eller är det naturligt att reagera så.
Ibland behövs det inte mycket för att göra en dag rolig.

Vad gör man när det inte är det där semestervädret som man hoppats på... Jo, går upp vid halv sju och slänger sig upp på sin lilla cykel och cyklar till ett ställe där Björnbären hänger i klasar. Sedan när man plockat så händerna är röda och rivna slänger man i en del av bären i yoghurten och nujuter. Har man sedan riktigt bra flyt så kommer solen fram och dagen ligger uppslagen som en oskriven bok där endast sluten är skrivet.

Så ska det vara och så är det.

Tydligen ny vecka, börjar få både känsla och faktiska bevis på att hösten inte är långt borta men jag håller fortfarande på att mina sista två veckor kommer inbringa en hel del sol.

I fredags åkte jag, som ensam representant från syskonen, med föräldrarna till morbror Bosse i Åby. Vi kom fram till att jag inte varit där sedan ca 1985 men minnet sviker inte, jag mindes en massa saker såhär tjugofem år senare. Efter en natt i deras gillestuga steg jag upp runt 08 och stack ut och sprang en liten 45 minutare, det verkar som jag har lättare att komma ut på träning när jag inte är på hemmaplan.

När det var duschat och klart åkte vi till Skärlen där sammanträffen skulle hållas, det blir tydligt att släkten är stor när det är 40 personer i vaierande åldrar och det ändå saknas minst femton stycken. Det bjöds på delikateser såsom vildsvin, lamm, rådjur och kräftor, allt egenskjutet och egenfiskat. Naturen är allt bra fin.

Friidrotts VM har ju som bekant startat, aldrig har väl friidrott var så uppförstorat som nu, jag minns alla andra år jag suttit och tittat och inte en jävel brytt sig, The Times They Are A-Changin'. Peter Jidhe vet att tjata sönder ett 100meters lopp, det enda han pratade om var hur lång tid det var kvar till "årtusendets lopp", fick lite revansch på Jidhe när loppet blev försenat.



Mammas och pappas "egna" rastplats där dom stannat sedan mitten av 60-talet när dom åkt till småland. Den klassiska tanborst/kaffe muggen lever i allra högsta grad.

Har varit på stan och i Slottsskogen och gottat mig i det väldigt varierande vädret, trots att det inte är jättevarmt ligger man ändå där med bröstvårtorna i vädret. En smaskig och ganska tidig lunch-öl tillsammans med Jimmy och köttbullar på Barsidan fick fungera som frukost också men jag glömde inte yoghurten glömde jag faktiskt inte imorse.

Idag är det en lite tänkvärd dag för min del, 12 år sedan jag krockade med sommarjobbs-bilen med en buss. Det är med lite tunga känslor som jag tänker tillbaka på den jäkla tisdagen, 19 år och odödlig ena sekunden och 19 år och i högsta grad dödlig i nästa. En jäkla frontalkrock, om så bara i 50km/h från min sida, bussen körde långsammare, men det resulterade i två väldigt tunga veckor på sjukhus och lång tid på kryckor, som sista minne lämnades runt 100 stygn. Inget jag lider av i dagsläget men ibland blir man smärtsamt medveten om hur nära andra sidan man kan vara, hur lätt saker händer utan att det behöver vara ens eget fel, att det inte är hundra säkert att nästa dag kommer se likadan ut som dagen innan.

En annan sak man blir medveten om är hur gammal jag börjar bli när saker 12 år tillbaka i tiden inte känns så väldigt långt bort, hehe.

Imorgon drar jag till släkten i småland på en snabbvisit, plockar med mig badbyxor och hoppas att Skälen går att bada i.

Idag fick jag träffa lilla Amanda för första gången, hon är liten som en limpa bröd men det gör henne bara ännu sötare. Vi hade det väldigt mysigt och jag såg dom små ögonen flera gånger, även om hon ibland slummrade in och låg och viftade med händer och fötter.

Nu jäklar är jag tillbaka på banan igen, igår var jag iväg med John och köpte TV och dator med lite sladdar så det går att få ljud från datorn in i stereon och få upp datorbilden på Tv:n. Nu känner jag mig väldigt hightech, den gamla Tv:n vet jag inte vad jag ska göra med, mardrömmen är att den bara kommer stå här till midsommar och samla damm och ta plats men jag får väl göra ett ryck och köra iväg den.

Nar, men min  nya coola USB-hub, blåtandat över några bilder till från Grebbestad-vistelsen.





Där ligger glajorna och skyddar berget från det skadliga UV-ljuset.



När det inte räcker att steka kroppen får man testa att grilla den istället.



Vilken strand-lunch, nyfångad krabba. Ett jäkla meck får så lite mat.



En del av byggnationen, mina löparskor skymtar i förgrunden, dom användes faktiskt en gång.



Stora kastanjeträdet där jag sökte skydd efter träningen.




Apropå efter träningen, är man på kusten duger inte köttfärssås och spaghetti. Kräftor och potatissallad ska det vara.



Badklipporna, utan en massa folk, som upplagt för diskretion.



Mina nya RÖDA skor, trots att dom ser väldigt rosa ut på bild. SÅ nöjd, ska verkligen slita ut dom.

Underbra dagar här i Grebbestad, igår grillade vi och sedan drog vi in till "City" och gick på ett gungande Röde Orm. Idag blev det egen upplockade kräftor till kvällsmat.
Konklusion; Jag har det ordentligt bra!





Kasta kläderna för en heldag på klipporna



Inte stressa....



En mysig, stor, egen lagun.



Jag blev lite röd på ryggen och varvade med t-shirt.



Dök ner på botten med Johns special-kamera



Goda alger, som inte går att äta.



Trött månlandare och månlandskap i bakgrunden

Nu har semestern sparkat igång med en riktig frispark, pratade med John i förmiddags och han föreslog att jag skulle transportera min röv till Grebbestad. Jag är inte, även om jag önskar det, så spontan men jag bestämde mig för att hoppa på tåget åt Norge-hållet. Nu har jag etablerat mig i stugan och även hit når Tre´s fenomenala bredband och bloggen hittar jag till.

Hoppas verkligen att solen är mig nådig och dyker upp i morgon bitti, badbyxor och solkräm är nedpackat, så det vore väl f*n om det inte blev bad. Nu sitter vi i stugan och lyssnar på Tilly´s  barnskiva, inte den bästa skivan jag hört men dom knoppar väl snart in.

Nu har semestern startat med vila, en sväng, ganska lång, på stan igår gör att jag är lite molnig i huvudet men lik förbaskat en bra start. Solen verkar skina och träden böjer sig i vinden och jag ska ut och känna lite på det.

Ska börja ta riktigt många bilder, som en japansk turist, men kamera på bröstet.