baginboxbibbi

Alla är beroende av olika saker, en undersökning visar att iPhone rankas som den åttonde viktigaste uppfinningen i världen. Hjulet som uppfinning är etta men iPhone anses vara ett viktigare uppfinning än tex toaletten, kylskåp, glasögon, förbränningsmotorn. Helt galet men kanske dags att inse att folks minne är både kort och dåligt.

En ny vecka ska inledas lungt och sansat, precis som Mackan och Ozzy har fattat.


Hugaligen, ibland ser man bättre ut och en del dagar inte... Det är inte magen som putar under tröjan, utan ett bomb-bälte som min kollega Sina tillverkat.

Då var årets Göteborgsvarv avklarat, tidsmässigt blev det ingen glad mun, 8min sämre än förra året och jag som tyckte att jag tränat bättre i år, löparens vägar äro outgrundliga. Det kändes tidigt att det skulle bli tufft, benen var inte alls med vilket brukar vara en bra start på 21 kilometers löpning. Jag gillar verkligen inte undanflykter som att man tränat för dåligt eller att det var för varmt men måste änå konstatera att det var två faktorer som spelade in.
Det jag får ta med mig är att jag inte bröt vilket jag starkt funderade på men insåg att det skulle kännas alltför billigt sätt att komma undan, lika bra att bita ihop även om det inte är kul när stegen bara är 45centimeter långa, typ..

En bra bieffekt är att jag blir mer motiverad att träna på och inte hamna i samma sega tids-spann igen, konstaterar även, med ett snett leende, att det var på tok för kort tid med fem veckors träning. Fan, känns ändå som det var oförtjänt långsamt. Nog tjatat om detta.

För det mesta är det väldigt bra att vara mig men en del dagar är det ännu bättre, som när Nokia bjuder upp till dans. Andra sjukt roliga eventet som dom har den goda smaken att ta med oss från butiken på.

Precis som förra gången var det Stockholm som var resans slutmål, planet lyfte tidigt, typ 09.30 från Landvetter. När vi landade kom Per von Knut och hämtade upp oss i en stor van och körde mot strandvägen där tre stycken ribbåtar stod uppställda. På med racerkläderna och hopp ner i båtarna, har ju fått en viss vana från förra året då vi var på Marsstrand och åkte ribbåt men lik förbaskat går det otroligt snabbt, dryga 50 knop. Då är det inte läga att plocka upp kameran och fota eller att plocka fram kaffetermosen.

Medans vi körde runt och gjorde en massa svängar och hoppade över vågor kom en helikopter och körde ikapp och ovanför oss, max 2 meter över våra huvuden. Jäklar vad det kändes häftigt och lite läskigt. När benen var trötta och kinderna fått sin beskärda del av vind var det dags att byta till helikoptrarna.
Vilken härlig känsla att sitta och titta ner på Stockholms skärgård från en liten hytt, föraren var inte heller blyg att göra några dykningar och kraftiga svängar innan dom släppte av oss på Vaxholms kastell.

Kvällen flöt på med hotellincheckning och sminkning (skoja) inför kvällens sushi besök på East, otroligt gott och inspirerande servitörer som guidade och informerade om alla mat och dryck. Innan den sista maten hann bäras in var vi tvugna att hoppa in i bilarna för att inte missa alltför mycket av Lady Gaga konserten i Globen, en otrolig stämmning därinne med folk som stod och hoppade på sätena. Efter konserten avslutade vi kvällen på Hells Kitchen.

Dagen efter slog jag personligt rekord genom att sova på fem olika ställen på färre än 24 timmar, på hotell Anglais, i bilen ut till Arlanda, på flyget, i min soffa och savslutningsvis i sängen.





Presat schema..



Chaufförerna snackade ihop sig



Lite utsiktsbilder från helikoptern









Ribbåtarna leker "jage" med varandra



Vi närmar oss båtarna



...och får besättningen att ducka










Vaxholms Kastell från ovan



Fan också, inte backstage!

Kollade på dokumentären "Vargkriget", jäkligt läskiga killar där ute i skogarna. Helt besatta av att utrota den vargstam som river deras boskap, vilket jag förstå, men ett tungt argument var att vargarna försörde deras jakt. Finns det folk i Sverige som lever på jakt 2010, nej, det är ju för nöjes skull och för att hålla nere älg och rådjurs-stammen. För dom här vapen-mupparna handlar det i slutändan bara om att döda varg för att vargen dödar "deras" nöjesjakt. Helt sjukt att dom ser sig som gerillakrigare och för ett krig mot ett rovdjur som inte kan komma undan deras specialgjorda gevär och plågsamma gifter.
Inte ofta som mitt kalla hjärta berörs men detta program gjordde det verkligen.

Roligare saker, för mig, är att min lediga långhelg har ägnats åt träning i dagarna två. Lördagen började med en mycket kuperad 75 minutare som verkligen fick hjärtat och lårmusklerna att jobba på max. Det bästa med att träna är att man inte orkar göra något mer på hela dagen och trots det kunna slappa med mycket gott samvete.
För att ytterligare komma i form följde jag med min gamla träningskamrat Calle upp till Skatås imorse, vi checkade in på motionscentralen och begav oss ut i skogarna tillsammans med den strålande solen. Benen var slitna som bara den, varje backe fick mjölsyran att åka snabbhiss upp i huvudet men att ta sig genom det ger bra psykisk träning också.

Efter träning hängde vi ett tag i bastun med en massa nakna gubbar, som aldrig är blyga med att visa upp sig från alla läskiga vinklar. På vägen hem släppte Calle av mig i stan så att jag kunde fylla på magen på Joe Farellis brunchupplägg tillsammans med Sellis. Personligen hade jag hoppats på bättre mat men man får aldrig vad man tror, bättre att göra sin egen mat.

En lång dag för pengarna idag, Allum hade öppet till 22 ihop med något arrangemang som jag inte kommer ihåg. Hela månadens stora händelse för mig var att Idol-Ola uppträdde utanför butiken, jag var små spännd hela dagen inför hans konsert. När han väl hade spelat sina tre låtar käde jag mig lite, ja hur ska jag säga, tom kanske är rätta ordet. Har man laddat i flera veckor, lagt upp hela strategin med allt från att jobba i rätt boutiq och sova ordentligt känns 10 min väldigt kort men jag knödde mig fram bland Olas fans, småbarn med föräldrar och lyckades få en helt okej bild, enjoy:



Han uppenbaras mellan högtalarna.


Igår körde jag mitt, för året, bästa pass 70 min i Änggårdsbegen med bra fart och benen tålde lite gammal klassisk mjölksyra utan blodsmak på toppen, av backarna. Tränar man gäller det att inte slarva alltför mycket med maten, quino och lax med sköna tillbehör. Inte alls så tråkigt som det låter, jag toppade skrovmålet med att pressa stora mänder av lime över alltihopa.




För att visa att jag inte bara springer runt i tajts utan även i bland beger mig ut på stadens gator i vanliga kläder, som en vanliga man bifogar jag en bild när jag gör just detta....




Just det, på väg till frisören, bråttom, därför extra extensions-steg. Finns snart på flaska, 199 kr för 50ml vilket räcker ca 25 minuter.

Fint väder och jobb är en bra kombo som gjorts många gånger, nu gäller det att komma ihåg att jag redan haft en jäkligt go soldag denna vecka. Senare idag har det kört ihop sig en del, lilla Sofia och Dr Slang ska ha avskedsfest då dom ämnar flytta till alltid lika soliga LA MEN då det igår blev officiellt att den gamle Orbies Fiedes medlemmen Zandro blivit ny sångare i Dead By April och deras första officiella spelning är idag på Liseberg.
Hela gänget ska till Incontro och stärkas upp med ett par öl innan vi blandar oss med hårdrocks-kidzen vid scenen, rörelsemönstret beror helt på antalet öl.

Igår efter jobbet var jag uppe hos John med familj på en tidig, eller kanske sen, kräftskiva, mycket gott att frossa i rostat vitt bröd med smör. Kanske inte riktigt vad kroppen behöver fyra veckor innan loppet. Appropå träning blir det nog inget innan måndag, skulle vara om jag fick riktig panik och stack ut efter jobbet på söndagkväll.

När jag nu haft en helt ledig dag trodde jag att det skull bli som gårdagens väder, jag vet man kan läsa väder-rapporter men det stämmer inte alltid plus att det adderar en viss spänning att inte veta allt. Hade tänkt att åka iväg och simma som lite återhämtning efter träning och ta en efterlängtad bastu, ibland tror jag att det finns finskt blod i mig, men eftersom det visade sig vara sol ute kändes det lite overkill att sitta inne i en bastu medans vädret passerar utanför så det fick bli en heldag på gården i solen.

I stället slappade jag mig trött och åkte med världens bästa Sellis till stan, dagarna när jag är hemma tenderar ofta att bli matfattiga, därav begav vi oss till närmaste och enligt mig bästa indiska restaurangen. Jag gillar när det är starkt men min kropp reagerar genom att släppa på kylsytemet i ansiktet, alttså väldigt svettigt i pannan, tyckte mig se roade blickar från personalen men några droppar får man väl bjuda på.
När sommar säsongen närmar sig måste kroppen snidas till lite och min gamla chins-stång, som man hänger i dörrposten, har gått sönder så jag var tvungen att köpa en ny för att behålla formen. Väldigt mycket intressant information på såhar lite plats..

Jaha, då kom en käpp i hjulet för den så efterlängtade våren, hagel och tydligen även snö på vissa håll i staden. Mycket av detta missade jag idag då jag under några timmar befann mig på IKEA för kök och toalett-sök.
Drygt 60 bananer för köksdelar och vitvaror, diskmaskin, varmluftsugn, micro, induktionshäll och fläkt. Låter billigt men sedan vet jag ju inte vad hantverkarna tar. Lite oroväckande att titta på Uppdrag Granskning med saltade notor men what the fuck, kan ju inte tänka så heller, alternativt så får jag sätta upp övervakningskameror, hehe.
Ritningarna är nu mailade och jag väntar på att dom ska slå en signal och sätta igång asap.

Det fina med att vara ledig är att man kan kosta på sig en tupplur mitt på dagen, när jag vaknade till insåg jag att dagens löå-pass lurade runt hörnet, bara att sticka ut. Efter en tung inledning kände jag mig ganska pigg på slutet och kunde dra på ordentligt och hamnade på 65 min, efter en god middag bestående av ryggbiff och quinoa känns det gott att kunna ligga med dom gamla benen utsräckta på divanen och känna att en bra dag börjar avrundas.

Fick besök i boutiqen häromdagen av lilla Amanda som vuxit till sig

Reklam kan vara roligt men inte lika kul när det ramlar in genom brevlådan i drivor, detta har jag en gång satt stopp för genom att sätta upp en snyggt handskriven lapp med "Ej reklam". Den lappen har vissnat och ramlat av sedan en tid tillbaka, eftersom jag har ett så otroligt fullspäckat schema har jag inte hunnnit sätta upp ny vilket har resulterat i att mitt hallgolv är översållat med en massa papper.
Mitt väldiga miljöpatos gör att jag transporterar allt till återvinnigen som ligger säkert 100m meter från mig med tidningar, konservburkar och plast bla, detta är jobbigt nog utan en massa reklampapper. Vart vill jag komma förutom att jag hjälper till att rädda världen...jo, jag har nu skrivit ut en ny lapp med hjälp av en maskin. Nu sitter den snyggt på brevinkastet väl synligt för den lokala "Trappjojjon", ska bli sååå spännande att se om det lyckas.

Undanbedes=gubbigt




I övrigt är jag i nybyggartagen efter en väldigt lång startsträcka, har varit och spanat på nytt kök och badrum, eftersom tummen sitter fast, ni vet var, är det bra att ha en mor som piskar på ibland. Imorgon bär det av till köksförsäljaren för att kika på kakel och annat nödvändigt. Med lite drag under röven kanske jag hinner lösa lagom till min semester.

Så ja, gör en comeback för att boosta mig själv inför vårens utmaning, Göteborgsvarvet som går av stapeln 22 maj. Vintern har bjudit på många ursäkter, vädret so jag i och för sig har gillat har ändå varit lite för kallt för mina späda luftrör. Sedan är ju alltid tid något som om man vill ha ursäkter ligger väldigt nära till hands.
Well, well, nu är det mindre än fem veckor kvar tills jag och en halv miljon tjockisar ska skutta/släpa sig runt Göteborgs gator och skumma hamnkvarter. Tänkte undersöka om det går att ta sig runt på en godkänd tid med träning av vad som är kvar.

Inledde stenhårt i fredags med 30min i ett furiöst tempo, Slottsskogen formligen fladdrade förbi och ögonen tårades, det var i detta ögonblick som jag kom att tänka på att börja blogga skulle kanske kunna inspirera mig. Så istället för att bara springa 25min laddade jag på i ytterligare 5 min och kom upp i en halv timme, kan tänka mig att det blev 6,5-7km.

Skammen som upplevdes 2008 när jag föll igenom och fick gå på Avenyn och stapplade i mål på 1,45 vill jag inte uppleva igen.
Därför var det bara att studsa upp imorse innan jobbet och upprepa min 30min, måste starta lugnt för att avsluta hårt, på onsdag blir det en timme och nästa gång två timmar osv, nja det sista var väl en lite överdrift men en timme blir det åtminstone, nu har jag ju till och med skrivit det.

Som Doktor Kalyl i håret efter en tur i solen, tittut!




Alla bra löpare kör med tajts, bara att haka på.




Har man tränat får man också sitta och slappa i solen efter avklarat värv.

Lilla bloggen, long time no see, känns som att det var i förrgår som jag slutade skriva men det verkar som tiden går fort när man har roligt.
Egentligen saknar jag inte detta så mycket som jag trodde, en av fördelarna var att jag skulle kunna gå tillbaka och kolla vad jag gjorde under hela 2009, nästan.
Nu funderar jag på att börja skriva dagbok på riktigt, för dagarna har en tendens att gå ihop sig så att man inte minns om det var måndagen eller fredagen som jag städade, kanske en dålig liknelse. Problemet är att jag nog inte kommer skriva lika frekvent med blyertspenna som på tangnetbord, även om det kommer gå mycket fortare.

Har styrt upp lite här hemma genom att nästan helt spontant målat en vägg i vardagsrummet i lila och bytt ut min gamla ungkarlssoffa mot en häftig divansoffa med gott om plats att slöa i. 2010 års kanske största utgift och händelse blir ombygnationen av köket och badrum, det enda problemet är den jäkla tummen som sitter så hårt uppkörd.
Jag har hottat upp mitt hemmagym med en pilatesboll som ska få min mage att bli ännu hårdare och armarna pressa ut t-shirtarna till bristningsgränsen. Jag vägrar skylla min lathet i löparspåret på kyla, för tusan, Göteborgsvarvet är bara fem månader bort och jag ska under 1.35, annars kommer jag, ööhhh, träna ännu mer till nästa gång kanske.

Idag sålde jag min själ till The Devil Himself, trodde verkligen aldrig att jag skulle ta den till mig, hålla den mot mitt hjärta och le sådär fånigt som man gör när man är nykär och förälskad. Har försökt med alla trix för att komma undan, hittat olika desperata undanflykter men ibland fastnar man i rävsaxen fast man är slug som räven själv. Nu sitter jag här med Iphone 3G S och pillar på alla "apps" som finns att plocka hem gratis eller åtminstone väldigt billigt.



Det har gått så långt att jag allvarligt funderar på att byta nummer för att kunna börja använda mitt demo-abonnemang. Lite bättre priser, har kört på mitt eget nummer hela tiden, kanske onödigt när det går att få gratis.



Igår var jag på NK och fick med mig en riktigt snygg parkas från Whyred, försökte hitta snygga tröjor men jag måste börja inse att jag är en t-shirt-kille som ibland kan krydda till det med en skjorta. Innan detta var jag och klippte mig, planen var att klippa håret kort men det slutade med att längden behölls och nu börjar det bli ganska långt.

Kära blogg, gammal kärlek rostar inte. Här är några av sakerna jag skrattat åt idag:

Varför får inte jag köra sten när Tommy Körberg.
Varför måste jag gå när Jerry Springer.
Varför får inte jag rida när Ullared.
Varför får inte min katt ligga när IKEA´s katalog.
Varför får inte jag hugga ved när Agnetha Fältskog.
Varför måste jag springa när Al Gore.
Varför får inte jag synas när Eddie Merckx.

Erik har precis flyttat till majorna och fick denna välkommnande lapp av någon infödd surpelle. Galant, nästan i klass med den gamla tvättstugelappen som Leif skrev någon gång i vintras.



Väldigt bra underskrift.

Annars är allt bra med mig, även om jag dragit på mig en mindre förkylning som gör att jag tvingas vila från all träning, som om sanningen ska fram, inte direkt upptar någon större del av min tid.

Svårt att sluta med en vana, fortfarande kommer jag på mig själv med att knappra in den gamla mailadressen och lösenordet som jag fortfarande inte kan, utan att titta på tangenterna. Dagar som denna, med Lyxfällan-puckon, är det svårt att hålla fingrarna i styr. Dagar när Aftonbladet har en omröstning angående om man tycker det är ok att "Här är ditt liv" inte sänds live, faen spelar det för roll om Ingvar snackar igår eller för en månad sedan. Inte konstigt att världen ser ut som den gör när ett program inte direktsänds i Sverige.

Nu sitter jag här och petar ihop det ungefär fyrahundrade inlägget, det var absolut inte såhär jag hade tänkt att det skulle bli. Tanken var att skriva några ord om min märkliga sommar för att sedan avveckla det hela. Men en del saker som är lätta att börja med kan vara ännu svårare att sluta med, detta skrivande var en sådan sak.
Jag har både glatts (heter det så?) och våndats över det här lilla skötebarnet, som från och till har krävt skötsel ibland flera gånger om dagen. Men jag ska verkligen inte klaga, det har varit ett privelegium att få skriva och blivit läst av så många människor.
Det som värmt ett ibland kyligt bröst har varit alla kommentarer som hållt liv i bloggen och gett en viss kommunikation mellan Er och mig. Även om jag tycker att det är roligt att skriva har medvetandet om att ganska många kommer läsa det jag skriver varit en stark drivkraft/egoboost, för om ingen läste skulle jag absolut inte orka sitta och skriva inför "tomma läktare".

Det känns helt klart vemodigt att sluta skriva och jag kommer säkert ångra mig och sakna Er så fort jag postat detta inlägg men man ska sluta när det fortfarande är roligt, sägs det.

Så, för att inte bli alltför nostalgisk och långdragen vill jag lyfta på hatten, bocka och buga och tacka för Ert intresse och tid. Tack för att ni har fått följa och lära känna en del av mig, nu fortsätter mitt liv utanför bloggen och vem vet, kanske stöter vi på varandra någon gång, i verkligheten.


/Alexander


Ps. Man ska aldrig säga aldrig..

Har jobbat 10 av denna månads elva dagar, hårda tag direkt efter semestern. Har varit grining och lättuppretad och den som fått lida mest är den lille filuren till vänster på bilden, Tobbe. Är dålig på att be om ursäkt och tala om mina brister men vill tala om att jag ibland älskar lillen men det finns INGEN som kan trycka på mina knappar och göra mig mer förbannad än vad han kan. Tror att Tobbe är en av dom som hittat nyckeln för att läsa mitt humör och nycker.







Tack Tobbe!

Såg idag en butik, har i och för sig sett den innan, vars koncept är Scrapbooking... Vad fasen är det för mystiskt, låter ju nästan tufft, då visar det sig att det innebär att man klistrar in bilder i ett album och skriver text till. Intressant att något så, ursäkta mig alla (S)crapbook-lovers, töntigt som att sätta in bilder i ett album kan ha en egen butik. Det visar ju på att det finns en efterfrågan och tänker jag efter så slår det mig att jag sett på olika ställen att folk som ska berätta om sin hobby har uppgivit att deras intresse är just att sätta in bilder i ett album. Fan, det finns allt möjligt att lägga tid på, stöp tennsoldater och kör uppställningar från något krig, samla navel-ludd från hockeyspelare i det lokala klubblaget eller klipp sönder strumpor och sätt in i album.

Var går gränsen för intressen/hobby, för mig känns det som ett väldigt märligt tidsfördriv. Om man inte jobbar som fotograf måste det råda brist på bilder, eller sitter man och klipper sönder bilderna till olika mönster som någon övergiven Unabombare, för att sedan skriva långa texter kring fotot-tillfället.

Hm, börjar faktiskt låta misstänkt likt att blogga men skit i det, alltid spännande att kasta sten i glashus.

Samlas man i grupper och klipper ihop eller kör man det själv på kammaren, samlas man kanske en gång i månaden och tittar igenom varandras album och skickar runt beröm. Bilden i sig måste bli av underordnad betydelse, när allt "lull-lull" kommit att dränka bilden.

Sammanfattningen är väl som vanligt att man får göra vad man vill, bara bägge är med på det och ingen blir skadad/mer skadad.

Märkligt är det hursomhelst men informera mig gärna i ämnet.

Idag blev jag smärsamt medveten om hur beroende jag är av min mobiltelefon. För en gångs skull var jag i så god tid till vagnen att jag kunde stå och vänta, plötsligt sprider sig paniken i kroppen, jag blir alldeles kall i kroppen, jag hittar inte telefonen. Jag spelar upp värsta tänkbara scenario, ingen telefon fram till kl nio ikväll, jag skiter i vagnen, skiter i om jag kommer i tid till jobbet, skiter i om jag blir överkörd i min tjur-rusning hem. Med hjärtat bultande startar jag en språngmarch på 200 meter som åtminstone hade gett mig en semifinalplats på VM. När jag slet upp dörren låg min lilla mobil där och väntade på att få åka ner i fickan igen. Nu är jag och telefonen på banan igen, dags att ringa igen.