baginboxbibbi

Tillbaka efter en helg i stillhetens tecken. Resan började fint, kände mig utvilad och bedömde sannolikheten att jag skulle somna på tåget till under 20%, fick snabbt ändra om oddsen då jag vaknade precis lagom till endstationen. När jag släpade av min väska förstod jag att jag sovit gott, nacken värkte som f*n, jag hade sovit med huvudet på bröstet. Det är en sådan pose som man brukar skratta åt när andra sitter med gamnacke och hänger.



Lilla huset väntade inbjudande på mig.



Morgonpromenad i skogen med solen skinande som bakgrund.




Ett rikt djurliv, en död och uppäten fisk och en älg, dessutom såg jag en räv. Tänk vad man får se när man lämnar stan.







Jag cyklade och kom på att jag nog inte cyklat sedan jag och Johanna cyklade i sommras. Men jag höll mig ändå upprätt och ramlade inte en enda gång.



Lite kroppsarbete passar en atlet. Jobbade av min vistelse tillsammans med yxan. Nytt jobb som skogsmaskin sökes.



Min gamla handduk hittades också. Barndomsminnen..



Åh, min lilla racermotorcykel lever fortfarande. Man känner sig som en jätte när man glider runt på den.



Dags att tacka pappa för den här gången, måste försöka komma upp lite oftare.

En sommarklassiker drabbde mig, man ska plocka upp solglasögonen ur väskan och finner att ena skalmen lossnat. Händer minst en gång per år, tur att jag inte köper så dyra. Så nu är jag på jakt efter ett par nya plattor.