Bebis borta
Idag blev jag smärsamt medveten om hur beroende jag är av min mobiltelefon. För en gångs skull var jag i så god tid till vagnen att jag kunde stå och vänta, plötsligt sprider sig paniken i kroppen, jag blir alldeles kall i kroppen, jag hittar inte telefonen. Jag spelar upp värsta tänkbara scenario, ingen telefon fram till kl nio ikväll, jag skiter i vagnen, skiter i om jag kommer i tid till jobbet, skiter i om jag blir överkörd i min tjur-rusning hem. Med hjärtat bultande startar jag en språngmarch på 200 meter som åtminstone hade gett mig en semifinalplats på VM. När jag slet upp dörren låg min lilla mobil där och väntade på att få åka ner i fickan igen. Nu är jag och telefonen på banan igen, dags att ringa igen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hi, hi... gött att du hittade den! ;)
Postat av: Anna
så där kan jag känna fast inte med mobilen utan med kameran. Även fast de är kamera i mobilen måste ändå kameran vara med.=)
Postat av: Jenny
Roligt inlägg, alltså roligt skrivet. :-)
Postat av: Marre
Det är helt sjukt att man kan bli helt galen utan telefon :-) Jag är likadan och om jag inte får igång datorn eller om den strular är det världens undergång hahaha
Du är så rolig när du skriver, gillar det!
Postat av: Andreas"Kryckan"Hansson
Ja den kan man inte vara utan absolut inte du Alex :)
Postat av: .
Trackback
